Obs det jag här skriver bygger till 50% på fördomar och till 50% på förkylningsunderstödd vrede. Jag har aldrig själv besökt klubben jag skriver om eller träffat människorna som ordnar den:
Då det nu på nationerna i Uppsala kommit en motreaktion emot indieklubbarna och det startas rockklubbar istället (rockklubbar var alltså det som fanns innan indieklubbarna så istället för att det blev något nytt så blev det vad som var förut), så har ett gäng Umeåbor valt att starta en popklubb utanför nationerna som enligt hur de beskriver den* ska vara ungefär exakt som popklubbarna var 2002 (året jag kom till Uppsala). Det gör mig arg. Jag har med egna ögon beskådat att mycket folk i Umeå befinner sig ungefär 5 år tillbaka i tiden. Nu har alltså tre Umeåbor som jag tänker mig lever kvar i hur indiemänniskor tyckte och tänkte kring millenieskiftet (”mainstream är dåligt, Morrissey/Bowie/Velvet Underground är bäst. På klubb ska söta tjejer dansa till långhåriga killdj’s som spelar New Order och kanske lite Motown”) kommit till Uppsala. De har gått på klubbar som typ Dynamic men bara hört ett ”monotont dunkande”, och tänkt att ”nu jävlar ska vi starta en indiepopklubb för vi har redan valt vår identitet (tråkiga indiepopkillar som hänger på dagensskiva.com och typ bara har vita artister i sina musiksamlingar) och orkar inte ta del av allt nytt samt tycker det är störande att vi numera måste kunna droppa technotolvor och mp3-remixer istället för Cure-skivor för att få brudar”. Jag kan själv ibland bli trött på till exempel technon som ofta tagit indiepopens plats, och jag har absolut inget emot indiepop men inte fan går jag och startar en jävla indieklubb för det. Det jag vill komma till är att om man uppenbarligen absolut inte har någonting nytt att komma med bör man kanske inte göra något heller. I alla fall inte i det här sammanhanget. Och folk undrar varför jag ofta har svårt för ambitiösa människor. Det är liksom lite för vanligt att ambition riktas helt åt helvete fel.
Och ja ja, jag vet att vissa tycker att den här klubben är jätterolig, att den kommer få mängder av besökare och att jag själv bara klagar och inte gör någonting åt saker men det är så tråkigt att klubbplats och tid alltid går till samma gamla vanliga skit.
* Vi kommer främst att spela gitarrbaserad indiepop, från det tidiga 1980-talet och fram till nu. Om jag ska droppa några namn så kan jag väl nämna New Order, The Smiths och The Stone Roses. Men Popsala är ingen utpräglad nostalgiklubb. Vi kommer också att spela nyare indiepop och en del elektroniska låtar... (Taget från intervju i UNT fredag.)
onsdag, februari 28, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag håller med fullständigt. som om någon behöver en klubb till där det spelas new order och stone roses. gäsp! men det finns väl fruktansvärt mycket man kan klaga på när det gäller uppsalas uteliv.
Some people just don´t understand how i coluld just kill a man!
på dom bara. kram
jag håller också med. jag tycker de borde byta namn framförallt. känns jävligt 2002. och 2002 är ju alldeles för nära för att vara retro, nostagliskt, eller vad det nu är för ord de slänger sig med.
jag hörde att dom hade spelat kom igen lena.
Skicka en kommentar