Sommarbuskis

I helgen så seglade jag för första gången i mitt liv. Det var kul. Jag inledde med att halka när jag skulle kliva på båten och ramlade i vattnet i Sällskapsresanstil. Det satt typ en groda på mitt huvud, och en snopen trumpetmelodi spelades i bakgrunden. Sedan var det helt sjuk actionsegling ungefär som på de där programmen på TV 4 där 17 allvarliga män står och vevar och drar i rep på en sponsrad tävlingssegelbåt som seglar tre varv runt jorden i en miljon knop. Jag hade ju tänkt att det skulle vara lugnt och nice och att man skulle ligga på däcket med en bok och vissla "Come Sail Away" med Styx. Vår båt lutade istället i 90 grader hela vägen, gick snabbt som satan och de två karlakarlarna som seglade båten hojtade på sjömansspråk och stod i. Själv flög jag runt som en vante och försökte att inte vara i vägen.

Efter två timmars hejdlös spänning kom vi fram till en ögrupp med klippor och skitarga fåglar som jagade en då man kom för nära deras bon. De körde vildvittrastil, dök ner med ett skri och sedan saknade man skalpen när de flög upp igen. Varannan timme kunde man se en seglargubbe med shorts och kamera springa i panik med höga knän ifrån fåglarna som i en serietidning.

Vi grillade och hade det gött mot en 80-talssolnedgång hela natten. Sedan åkte vi tillbaka och då var det helt lugnt på sjön och stekande hett, så man såg ut som Clint Eastwood när han blivit uttvingad i öknen efteråt, men det var fint. Resten av dagen gick till att åka skärgårdsbåt i fyra timmar. Jag noterade att alla män i Stockholms skärgård ser ut precis som Bo Kaspers Orkester, Steffo Törnquist eller Dan Ekborg. De köper öl och tar sina fruar på stjärten, och helt plötsligt var det som att svenska skådespelare inte kändes lika dåliga längre. De spelar bara en sorts folk jag tidigare inte visste existerade. Det är verkligheten som är dålig.

P.S. Vad är dealen med att Kim W. Andersson typ snott min bio-serie och gjort "nörd som varit hemma hela sin uppväxt och tränat på att rita som ett proffs"-Nemihumor. *bitter* D.S.