torsdag, november 27, 2008

Sportkillar



Jag har köpt ett terminskort på en badmintonhall. Sportkillarna där är roliga. Mest typiskt är nästan hur de beter sig i omklädningsrummet. Omklädningsrummet är sportkillarnas revir. Detta markerar de genom att ogenerat gå runt nakna. Detta gör de jättelänge. När man kommer in ser man hur en ogenerad sportkille går från den ena sidan till den andra i duschrummet. Fem minuter senare när man bytit om ser man hur han går tillbaka igen. Vad gör han? Ibland vrålar han. Vad han vrålar är svårt att höra på grund av duschrummets akustik. När man kommer in 20 minuter senare för att dricka vatten eller något så går han och hans kompisar fortfarande runt i duschrummet och vrålar lite. Så fortsätter det.

söndag, november 23, 2008

tisdag, november 18, 2008

onsdag, november 12, 2008

Akademikermän


Den universitetskritiserande varianten (som antagligen inte lyckats så bra med sina studier).

fredag, november 07, 2008

Livsstilspåsen


I Engelska Parken (Uppsala Universitets humanistcentrum), delades det ut påsar idag. I påsen, som hade en Burger King-logga, hittade man en studentrabatt från Burger King, en flaska Bonaqua Silver, ett paket Barilla plus-spagetti och tidningarna Cosmopolitan, Veckorevyn och Residence. Detta påse gör mig mer säker än någonsin på att någon slags ondska, kanske liknande det republikanska rådet i Simpsons där Dracula ingår, medvetet försöker försämra världen och göra folk olyckliga, och att all skit inte bara beror på någon i människan biologiskt betingad tanklös girighet och osund empatilös tävlingsmentalitet. Därför känner jag mig tvungen att skriva ett "slå in öppna dörrar"-politiskt inlägg om skiten, även då jag är kille och påsen antagligen mest var riktad till kvinnor. När jag öppnade Cosmopolitan så ramlade också glassplittret från den medföljande smakprovsflaskan av Paris Hiltons parfym ut över mitt golv och satte sig i min fot, vilket gjorde mig ännu mer "gymnasiekille som är aktivt vänster och har dreads"-arg.

Jag antar att skiten är uttänkt på följande vis: Först kommer Burger King. Det är onyttigt och gör att man blir fet. Efter den hittar man Bonaqua Silver med äpple-flaskan som ligger överst. Den försöker verka nyttig. Den är t.ex. genomskinlig och använder ord som "naturligt" och "silver" på etiketten. Smakar man på den smakar den dock som äcklig budgetäppelcider. Alltså antar jag att även denna gör en fet, men att den ska drickas i tron att den inte gör en fet.

Är man fet och läser Cosmopolitan och Veckorevyn så förstår man snart att man aldrig kommer att bli älskad. Dessa tidningar verkar främst gå ut på att visa hur en tjej bäst behagar sin kille. (Här har jag kanske fel, då jag inte läst dem särskilt ofta, men efter en ytlig läsning av dessa nummer verkar det så.) Helt plötsligt känns det ju då jättebra att använda sig av de tidigare nämnda nyttighetsfasadsprodukterna som dock motverkar vad de lovar och istället hjälper till att skapa den onda cirkel som allt handlar om. Att skapa behov som inte finns vilka man uppfyller genom att köpa en massa skit, som producerats i flera olika led av olika entreprenörs-cp'n utan några som helt talanger förutom att "sälja sig själv" på ett sådant sätt att folk tror att de behövs.

Tidningen Residence får representera framtiden och "drömhuset" som man förstås kommer känna sig tvungen att låna ihop till när man är klar med studierna och behagat någon kille tillräckligt för att han ska vilja flytta ihop med en, alternativt festat klart och hittat den tjej som behagar än bäst, om man är kille. (Vore kul att se en manlig variant av denna påse.) Man är ju van vid den standard föräldrarna haft och kan inte tänka sig något sämre trots att man är 23 och precis börjat arbeta. Genomgående är förstås också klimatsmarta sätt att upprätthålla denna livsstil som snarare är precis vad som kommer ge oss Mad Max (mutanter och cyberpunkare börnar runt och våldtar och jagar bensin i karga efter katastrofen-landskap) än att stoppa det. 

Extra kul blir hela paketet av att en färgad man delade ut den. Nu vet jag inte om han är ifrån ett land han tvingats fly från som en orsak av olika typer av exploatering från mer privilegierade länder, eller om han kanske var svensk i fyra generationer, men vi kan säga det tidigare så det hela blir ännu roligare. Isåfall har vi alltså här den ekonomiska krisen, den ekologiska krisen, exploatering av u-länder och ojämnställdhet i en och samma påse! Det hela är bara så vansinnigt typiskt att jag en stund tänkte att den kanske är del av ett experiment utfört av den sociologiska institutionen. Nu tror jag dock mer på Simpsonsvarianten. Verkligheten är som en parodi...

onsdag, november 05, 2008

måndag, november 03, 2008

Studentkillar i hatt


Först och främst känner jag mig tvungen att skriva att jag anser detta fenomen vara ganska charmigt. I jämförelse med vad man ser på sajter som Stockholm Streetstyle eller Rodeo, vilka kan tyckas uppvisa konsumtionsbaserad masspsykos och vansinne, känns sådana här trender rätt oskyldiga. De gör iallafall inte att jag kallsvettandas och skrikandes slänger saker på min datorskärm samtidigt som jag gör korstecken. Man kan dock spekulera i hur de uppstår.  Genom actionfilmer, datorspel eller musik? Genom att man känner att nu är jag vuxen och har flyttat hemifrån så då är det väl dags att skaffa hatt? Min favorit är iallafall den så kallade Crocodile Dundee-hatten, med krokodiltänder runt. Själv är jag en studentkille i keps. Det är ett slags mellanting mellan hatt och mössa.

söndag, november 02, 2008

Jag är tillbaka


Nu tänker jag börja blogga igen. Alla undrar förstås hur det kommer sig att jag inte gjort det på länge, då jag förr i tiden bara sprutade ur mig geniala och magnifika inlägg som både var revolutionerande bildkonst- samt språk- och idémässigt. Eller ja, det handlade väl kanske mer om i-landssurande, undermåliga bilder som kunde varit gjorda av en utvecklingsstörd i paint, samt att slå in öppna dörrar, men det var god terapi för mig. Därför ska jag nu börja igen. Kanske dock med lite mindre ambitiösa inlägg, men förhoppningsvis fler istället. Anledningen till att jag inte bloggat är förstås inte att jag är lat. Jag är en lika prestationsinriktad vinnare och gogetter som vilken annan random 20 something-svensk i Alliansens Sverige, och skulle aldrig ta det lugnt och låta min avgrundsdjupa ångest hinna ikapp mig. Jag försöker dock göra klart en skiva med mitt band och prioriterar det lite. Det fungerar ofta lite som på bilden ovan.