Bloggtorka

Man hade ju kunnat tänka sig att bloggen skulle svämma över av inlägg nu när jag bor i en ny stad och har en ny dator och allt. Så blev det inte, som synligt är. Jag har helt enkelt haft det för bekvämt på sista tiden. Eller ja, jag opererade förstås bort min gallblåsa härom veckan för att det växte en polyp i den. Det var ungefär såhär:

De blev till slut tvungna att operera bort hela min överkropp så nu sitter mitt huvud direkt där benen börjar.

I övrigt har jag koncentrerat mig på mitt band de senaste veckorna. Det är ganska töntigt att skriva om sina band så jag går inte in på det vidare (nu har jag ju ändå "utan" att ha skrivit om det lyckats få in att jag har ett). Det jag ville komma till är att det är svårt för mig, som är av manligt kön att vara kreativ på två olika sätt på en och samma gång. Försöker jag göra två saker samtidigt blir det kortslutning i hjärnan och jag kommer förvirrad till sans tre timmar senare ute i skogen, iklädd höftskynke med en blodig hjort i ena näven och en double whopper från burger king i den andra. Nu ska jag iallafall flytta till ett studentrum vid Tekniska Högskolan (konfrontation med teknologer blir åter igen mycket mer möjlig) och kämpar hårt för att få jobb inom hemtjänsten (får jag jobb kommer jag antagligen att bli en mycket mer missnöjd och surare människa). Detta leder säkert till ett lyft för bloggen.

På tunnelbanan

På tunnelbanan med mp3-spelare:

För någon lördag sedan var jag på fest i Uppsala. Festens värsta fyllo tog av okänd anledning min jacka med min ipod i och gick hem. Både jackan och ipoden är återfunna men jag fick uppleva några smärtsamma dygn utan musik. Typiskt i-landsklagande jag vet, men jag mår verkligen dåligt när jag inte kan lyssna på musik. Man har ju ett visst beroende när man gjort det ständigt sedan man var ungefär 11 år gammal.

På tunnelbanan utan mp3-spelare:

Det är verkligen skönt att kunna stänga ute omvärlden. Nu när jag inte haft ipoden har jag blivit hemskt medveten om hur den låter. När man åker tunnelbana är det som värst. Särskilt i vintertid blir snabbt den högljudda kakafonin av förkylningsrelaterade missljud vansinnigt påfrestande. Lägg där till någon jobbig tjej med klichéstockholmsdialekt som skriker i mobiltelefon om någon kompis relationer, så blir det ännu värre. Som hämnd för allt jag har fått utstå har jag nu själv skaffat mig en rejäl förkylning. Jag ska ta varje chans jag får att åka tunnelbana, så att jag kan spruta ghostbusterslimessnor omkring mig och låta äckligt det högsta jag kan.

I övrigt har jag efter en tids väntan fått min nya dator. Det är otroligt fint. Äntligen har jag möjlighet att ladda hem saker som till exempel den här J Dilla-samlingen på 12 skivor (!) som någon härlig människa satt ihop. Jag måste medge att det först är nu som jag på riktigt förstått hur bra han var, fast jag säkert flera gånger spelade tuff när han dog och sade ”Rest in peace” och gjorde töntiga försök till hiphopgester.

Jag för ungefär ett år sedan:

(Hoppsan, nu försöker jag vara Martin Kellerman igen.)