I fredags hamnade jag på Uppsalas sämsta indieklubb, Da capo. Vissa av besökarna var Halloween-utstyrda. En var clown och en annan hade målat sig blå i ansiktet. Det gjorde mig förstås väldigt arg. Jag lade dock som vanligt undan min vrede i det där skrymslet i min hjärna som numera borde ha storleken av 43 fotbollsarenor, och försökte roa mig ändå. Det gick dåligt. Jag gick hem.
Indiekulturen är sedan flera år tillbaka märkligt oförändrad. Det kommer ständigt nya årskuller Smiths-lyssnande, temporärt bisexuella och kajalmålade conversebärare. Det blev väldigt tydligt i fredags. Samtidigt som jag känner mig gammal till åldern känner jag frustration över att ungdomarna inte ägnar sig åt nya företeelser utan exakt samma saker som när jag var 16 år. Som Jeff Chang skriver i Can't Stop,Won't Stop så skrivs historien med chock och indignation och följs av två uppenbarelser: 'Oj jag håller på att bli gammal', och 'Fan, vad är det här för kids?'. Hur ska jag någonsin kunna erkänna för mig själv att jag är gammal och bli den där surgubben som klagar på att det var bättre förr, om inte kidsen hittar på något nytt som jag inte förstår mig på? Jag kanske inte är så gammal ändå. Bara i behov av lite förändring. (Följande bild är typ helt baserad på verkliga händelser fredagen den 3/11, om nu någon skulle tvivla...)
(Ja, jag tror att jag är Mats Jonsson)
Oj vad mitt Jag skaffar pass-inlägg nedan är Post Whigger föresten. Skönt att Rodeo reder ut sånt här så man vet vilken etikett man ska sätta på sig själv. I nya Rodeonumret skapar de ca 720 nya populärkulturrelaterade begrepp, som det bara är att börja använda. Åh, den obeskrivligt stora nytta de gör för världen!
9 kommentarer:
Yey! äntligen är bloggen uppe. Applåder. Fina teckningar. Aja... vi ses ju IRL. Men vill ju vara först att kommentera och hylla!
Yes äntligen en kommentar! (Har inte alls suttit och refreshat bloggen frenetiskt hela dagen...)
Jag måste säga att jag aldrig sett ett sådant artistisk djuplodande drag hos någon serietecknare. Du måste vara ett geni!
fan vad lustigt, jag kände exakt samma sak som du när jag bevistade en ny indieklubb här i borås i fredags. usch ja, jag börjar också känna mig gammal (vid 26!? aw, c'mon!!).
Ja det är väl så i städer som Borås eller Uppsala. I de större byts förstås de uttjatade indiehitsen ut mot blogghypade remixer, publiken blir lite äldre, trendigare och skaffar löjliga glasögon. Jag vet inte vad som är att föredra.
jag föredrar nog hemfester. alternativt soulklubbar.
!!! hahaha!
jag var på debaser slussen för första gången på år och dar förra helgen eller när det nu var (OBS! love is all-spelning). HERREGUD!!! där står tiden still. jag trodde att den manliga dj'n skulle anpassa musiken efter bandet som spelade men NEJ. han hade bara gubbrock pre-1980 i sin skivsamling. AS. för att inte tala om indiegrabbarna: eftersom jag skulle till debaser hade jag garderat mig med min "die sexist shit"- tröja. uppenbarligen kan kidsen inte läsa då jag fick flera kommentarer i stil med "du som är så söt, varför är du så arg?". inte undra på att jag hellre dansar till black eyed peas, shirley clamp och carola på dyke bars än beblandar mig med indiegrabbsen. uck.
wellwell, kul blogg iaf.
Usch jag ska akta mig för debaser. Hoppas att du skadade indiekillarna.
jag har äntligen kommit hem efter ett par dagars "julfirande" med familjen. ångesten ligger kvar som ett tryck över bröstet. tyvärr har jag lovat syrran att åka dit IGEN IKVÄLL för att äta ris à la malta som den fuskvegan jag är.
jag måste erkänna en sak. jag var på debaser igen. IGÅR!! det är nåt fel på mig. redan i kön ångrade jag mig och väl på dansgolvet hamnade jag faktiskt i slagsmål med en grabb. han var cpstörd och vägrade lämna min vän i fred. vi försökte försiktigt med "vi är inte intresserade. du får dansa där borta." när det inte funkade knuffade jag bort honom. när han sen kom tillbaka igen utbröt bråket - det var härligt.
men nu lovar jag att aldrig mer gå dit. helvetet på jorden.
Skicka en kommentar