Precis som förra året så kom jag inte ut denna juldag. Jag ville verkligen in på en stökig krog full av hemvändande Västeråsare, blandat med lokalbor med fruktansvärda dialekter och betala hemska överpriser för öl för att sedan livrädd handla skräpmat bland alla vansinnesvältränade, Sibaarbetande, Micke-hetande 20+killar med svår kebababstinens. Så blev det alltså inte detta år heller. Jag var för lam och viljelös och satt istället hos en gammal vän från gymnasiet och pratade. Sedan fick jag traditionsenligt ta mig hem genom kolsvart landsbyggd, som detta år till på köpet var som hämtad från ett black metal-skivomslag. Jag tog den obelysta vägen förbi vikingagravar och gamla medeltidsslagfält, och såg ungefär 3 meter framför mig. Det var en omtumlande upplevelse. Ibland såg jag suddiga konturer springa från den ena sidan till den andra över vad jag tror var vägen. Jag sjöng för full hals med i ipodens 3T-låtar för att hålla fasorna borta. När jag kom fram kändes det som att jag vandrat genom dödsriket. Så gick ännu en juldag till ända.
