skip to main |
skip to sidebar
På bilden ovan illustreras hur den fasansfulla stormen Per med stor styrka drar igenom Uppsala. I och med naturens tyranni kommer vi fram till ytterligare en typ av student*. Man ser dem ofta när de cyklar på en fräsig cykel i 100 km/h mot orkanvindar och i uppförsbacke, eller muntert joggandes under liknande omständigheter. De verkar inte följa naturlagarna. De läser alltid naturvetenskapliga ämnen på universitet och har till 95% säkerhet någon gång rest runt i Sydostasien. Vi kan kalla denna typ av student för friluftsstudent (också i grov folkmun känd som fleecehorastudent). Exempel på kännetecken:
• Ryggsäck från Haglöfs med utstickande klätterutrustning och sjukt tekniskt avancerade termosar som håller värmen för 4 veckors fjällvandrande.
• Futuristisk proffscykelhjälm med hastighetsfenor som kostar typ 5000 kr.
• Kläder i fleece och goretex samt Lars Winnerbäck och Laleh i skivsamlingen.
Det värsta med denna typ av student att de kommer att leva tills de är 120 år för att de är så otroligt hälsosamma och vältränade. När växthuseffekten gått så långt att hela Sverige ligger under vatten kommer det bli dessa människor som överlever. De kommer glatt att paddla runt i forsränningskajaker, frambringa stark avkomma och tåla fruktansvärda väderförhållanden eftersom de har underställ i hårdspunnen väv som andas och tål både kyla, värme och kärnvapenkrig. Själv kommer jag i en sådan framtid att jobba hårt för att min kropp ska utveckla gälar och fiskfeatures, så jag kan bli en Cthulhu-dyrkande fiskmänniska som åker runt i en Waterworld-skurkbåt och gör livet surt för friluftsstudenterna.
* Scrollar man ner lite kan man läsa om ölnördstudenten.
Idag har jag försökt köpa en billig scanner så jag smidigt kan uppdatera den här bloggen från hemmet. Som det är nu måste jag typ bryta mig in på skolan med insats för livet för att scanna. Eftersom On Off, Elgiganten, Siba och alla liknande affärer jag tänker mig kan ha billiga sådana ligger ute åt helvete i industriområdet Boländerna har jag irrat runt där hela dagen i det grådaskiga och isiga Tjernobyl-vädret. Jag hittade förstås ingen utan kom bara hem med öm bakdel efter en pinsam cykelvurpa rakt utanför Intersports huvudentré.
Eftersom jag tidigare spytt galla och svavel över nationsklubbar tänkte jag att det nu kan vara lämpligt att göra det över nationspubbar också. Jag besökte nämligen för första gången på flera månader en sådan i onsdags. Nationspubbar är egentligen en fin grej. Allt förstås på grund av de förmånliga priserna. Haken är ju dock studenterna man tvingas lyssna och titta på, och att musiken som spelas för det mesta är ett dåligt blandband någon gjorde 1998.
Den kanske värsta sortens student är som alla vet ölnördstudenten. Dessa är i regel riktiga mobboffer som börjat dricka alkohol i 20-års åldern efter en uppväxt full av plågor och ensamhet. I studentvärlden har de fått vänner, och bättre självförtroende då de nu har möjlighet att vara omgivna av likar. I onsdags fick jag bevittna två sådana in action. Båda verkade ha ölintresset som en förevändning att kunna prata med tjejerna i baren, men de tjejer som blir imponerad av småfeta teknologer med för korta byxor som med stor inlevelse beskriver hur man bäst transporterar ölsorten Guinness, har förmodligen, om de ens existerar någon kromosom för mycket.
Med det nya året inföll som vanligt en viss tomhet. I tider av nyårslöften och prat om ”nystart” och att förbättra och förnya sig själv blir det lätt så. Jag tänker nog inte ändra på mig så mycket förutom att jag ska försöka flytta till Stockholm. Äventyrlig som jag är sade jag upp båda mina studentrum och blir tvungen att flytta ut den 1 februari. Till dess är det tänkt att jag ska hitta någonstans att bo i Stockholm. Jag sitter alltså dagarna igenom och hårdbevakar blocket.se och får läskiga telefonsamtal från invandrare som heter Roshan som erbjuder mig att dela dubbelsäng i Norrtälje. Jag önskar någon kunde tipsa mig om hur man verkar attraktiv för folk som vill hyra ut lägenheter, för än så länge har det gått sådär.
